Mina föräldrar inklusive jag är tidsoptimister.Jag tror också min sambos familj är det så N lär juh bli/ vara tidsoptimist. Hur råder man bot på det? Inget genidrag att vara det mer om man vi få ett spännande liv och irriterade medmänniskor. Tidsoptimist är inget bra drag ihop med ålders förvirring och det är lätt att missberäkna då allt tar längre tid än när man var ung.
Inatt hade R lovat att ta mina föräldrars bil mitt i natten istället för parkera den dyrt under deras semester. Win win.
Vi väntade och väntade på att de skulle plocka upp R. Eftersom de ska med ett flyg och jag hade snackat med pappa ordentligt om vikten att vara ute i god tid så var det förvånande/stressande/irriterande/oroande (skäms för R oxå) att de dröjde mer än typ 40 min nästan efter utsatt tid. (eller vad det kan ha varit) Förra gången vi skulle flyga tillsammans så kom mina föräldrar in på nåd av piloten då incheckningen var stängd. Pappa hade då problem att parkera bilen. Betalkortet satt fast i parkeringsautomaten på Landvetter. Verkligen skit! Sånt får verkligen inte hända på en flygplats. Och det var tydligen inte lätt att få hjälp med att få tillbaka/loss sitt kort. Pappa var allt uppe i varv. Jag hade fått hjärtattack för mindre.
Denna gången så verkade de klara incheckningen (hoppas det. R sa att det gick bra).. Lär väl höra av dem annars
..Men stackars papps och mams. Mamma hade tydligen glömt något livsviktigt hemma så de fick vända bilen efter 30 min. Det gör juh en timma i försening! Pappa Måste juh kört supersnabbt sedan... Måste vara superstressande! De börjar bli gamla såklart men de borde gå igenom att de har med allt i packningen bättre.
Inte lätt! Mamma skulle nog helst vara hemma. Pappa däremot tycker livet känns lite lättare utomlands säkert med avlastning med maten och hushållssysslor. Jag unnar verkligen pappa det. Hoppas de får trevligt och mamma inte längtar hem för mkt. Hon fick träffa mig i morgonrocken och en trött N när de hämtade N.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar